Perspektiv
”Att ta vardagsproblemen med en klackspark. Jag och min familj flydde från Iran i början av 1980-talet och gömde oss hos smugglare i flera dygn. Min dotter var ett år och jag var tvungen att hålla för hennes mun, så att hon inte skulle röja oss i båten över vattnet till Dubai. Efter att man varit med om sådant bryr man sig inte så mycket om när grannen klagar på att man parkerat bilen så att den skymmer sjöutsikten. Eller att kylskåpet brummar lite väl högt.”

Ta risker
”Gömma det jag spelat in när ordningsmakten kommer. När jag gjorde min dokumentär om prostitution i Iran blev vi haffade av polisen. De tryckte in oss i en taxi för att ta oss till stationen, och då smusslade jag ner kassetten i en glipa i sätet – bara att fiska upp den igen, när vi tog samma taxi därifrån. Det var ett väldigt farligt projekt, där vi kunde hamnat i fängelse: vi visade att till och med mullorna köpte sex! I dag har jag lärt mig att inte ta sådana risker. Tror jag.”

Mina behov
”Jag blir hungrig en timme efter frukost, och måste ha en tidig avkopplande lunch för att kunna jobba vidare. Efter 51 år har jag lärt mig att lyssna till mina egna behov i stället för att bara se till andras. Ibland går jag bara ut och plockar några blommor i trädgården, utan att tänka på annat. Nu mår jag bra. Förut gjorde jag inte det.”

Falskt namn
”Att presentera mig med falskt namn på fester för att slippa prata om mitt jobb. Jag kallar mig Maria.”

Inte förändra
”Jag försökte ändra min man, en försiktig, lugn svensk. Men jag har lärt mig att man inte kan ändra andra människor. Nu har vi nyss skilt oss.”

Nahid Persson
Ålder: 51 år. Familj: Barnen Setareh 30 år, Rostam 27 år, Natali 15 år. Bor: Lidingö. Gör: En av Sveriges mest uppmärksammade dokumentärfilmare. Guldbagge-belönad 2005 för Prostitution bakom slöjan (2004), om Irans dolda sexhandel. I Drottningen och jag (2009) möter hon den iranska exildrottningen Farah Diba. Redigerar just nu Witnesses: Prisoners in Hell, om terrorn efter den iranska revolutionen 1979.